The Eurasian Oystercatcher Haematopus ostralegus, also known as the Common Pied Oystercatcher, or (in Europe) just Oystercatcher.
This oystercatcher is the national bird of the Faroe Islands, where it is called tjaldur.
This is a migratory species over most of its range. The European population breeds mainly in northern Europe, but in winter the birds can be found in north Africa and southern parts of Europe. Although the species is present all year in Ireland, Great Britain and the adjacent European coasts, there is still migratory movement: the large flocks that are found in the estuaries of south-west England in winter mainly breed in northern England or Scotland. Similar movements are shown by the Asian populations. The birds are highly gregarious outside the breeding season.
The nest is a bare scrape on pebbles, on the coast or on inland gravelly islands. 2-4 eggs are laid. Both eggs and chicks are highly cryptic.
Thanx Wikipedia!
http://scenicsunday.blogspot.com/
Strandskatan är en iögonfallande, högljud och orädd fågel som man lätt kommer ganska nära. Detta tillsammans med att den är en flyttfågel som återvänder till sina häckningsområden ungefär vid samma tidpunkt på våren gör att den känns igen och ofta noteras även av de som inte kallar sig fågelskådare. Trots detta förekommer den mycket lite i folktro.[1]
På Färöarna är strandskatan, som på färöiska heter Tjaldur, landets nationalfågel och dess ankomst från vinterkvarteren firas varje år den 12 mars på helgdagen Grækarismessa, som samtidigt gäller som vårens början. I en sång från 1800-talet som heter Fuglakvæði besjöng den färöiske nationalhjälten Nólsoyar Páll strandskatan, som sedan dess ses som symbol för Färöarnas självständighetssträvan.
I norra Skottland sa man att strandskatan, om man kommer för nära dess bo, förargat skriker "Bee gleechk! Bee gleechk!", vilket är gaeliska för "Var klok" eller "Se upp!".
Strandskatan är Bohusläns landskapsfågel. Den har en mängd olika dialektala namn i Sverige som "spikgubbe" i Sörmland, "alvrick" och "albeck" på Åland, "marspiss", "strandridare" på Gotland och "stranskjor" i Småland.
